Fan ska man verkligen vara så här trött??? Känns varje eftermiddag och kväll som om man sovit 3-4 timmar bara och sen varit uppe typ 27 timmar i streck!

Kanske är det mörkret?? Kanske är det den nya situationen på dagarna??

Visst, det är verkligen ett MÅSTE, och jag är så glad och tacksam att man fått denna chans, men efter 10 månader har man vant sig med nåt HELT annat både psykiskt och fysiskt, och det jobbigaste av allt psykiskt, är ju att J nu får gå längre dar på dagis, vilket hon ju absolut inte tar skada utav, eller lider av, hon trivs ju bra där, men ändå....

Nu har vi ju turen att hennes fammo just nu går sjukskriven, och kan hämta tidigare vissa dagar, samt att hennes faffa jobbar lite som han vill, eller INTE vill kanske är mer beskrivande i hans fall. Inte så många år kvar heller tills han går i pension, men då är ju också J några år äldre och kanske klarar mer???

Ser fram emot julen nu iaf, få vara ledig ihop några dagar som en familj, få umgås med nära och kära, äta lite gott, och bara få njuta....

Blir nog inte så mycket mer än så här idag, för det känns som jag skulle kunna sitta och sova, eller t.o.m krypa in i en trång låda, ligga oerhört obekvämt, men ÄNDÅ sova som en stock!!!

Återkommer en annan dag, med förhoppningsvis liiiite mer energi....

C YA....