Ojoj, redan två inlägg på bara några minuter....vart ska detta sluta??

Kort bakgrundshistoria: Sen jag var 6 år gammal har jag kört motocross, tävlat sen jag var 10 år, slutade runt 25 mest p.ga trasig rygg. Vintern -98 var jag i USA i ca 3 månader, tillsammans med som mest 20 andra crosskillar och tjejer. Alla var vi mer eller mindre konkurenter på banan, men vid sidan av var man för det mesta kompisar.

Grejen med att bo så pass tätt ihop i 3 månader, med allt vad det innebär, är att man med vissa får en mycket speciell relation. Man delar det vardagliga livet, precis som man gör med sin familj. En av dessa personer, vi kallar honom Hana, har jag allt sedan dess, haft en viss kontakt med under åren, inget speciellt mycket, vi har ringt några gånger, träffats på nåt cross-VM, festat lite och så... Denna kille bor i Skåne så någon jätte relation har vi givetvis inte haft till varandra. Mest crossprat, jobb, brudar o.s.v

Vad jag vill komma fram till är: Under sommaren nu gick jag och min sambo igenom en STOR kris!!! En kris som p.ga svek, lögner och total brist på respekt, hade kunnat sluta riktigt, riktigt illa..(Tar inte upp mer om detta just nu, får se om det blir vid senare tillfälle?) Vid ett sådant tillfälle är det oerhört viktigt att ha någon att prata med, tror ingen klarar att ta sig igenom en sån grej själv. Jag har jätte många vänner, nära vänner som stöttar, ger råd och finns där. Tyvärr kom många av dem "i kläm", mellan mig och andra inblandade. Att då kunna ringa till sin vän i Skåne, som stod utanför själva problemet, alla inblandade, få GRÅTA  ut, prata ut, få en annan infallsvinkel på saker, var guld värt för mig!! Tusen, tusen tack Hana för att du fanns där och finns där! Tack även till andra vänner och familj som hjälpt till så gott de kunnat. Älskar er!!

Men, grejen med en kris i ett förhållande, är att båda parterna behöver samma hjälp och stöd. Därför vill jag rikta ett extra stort tack till Anna och Mia,( behöver inte närmare gå in på vilka ni är, ni har ju inte bett om att vara med på min blogg), ni fanns där för C, sa vad NI tyckte, gav råd, stöd och var bollplank när C behövde bolla sina känslor och tankar. Sanna vänner finns där även i de tuffaste stunder, kan och SKA säga både bu och bä, ibland inte säga nåt alls, bara lyssna, DET gjorde ni. En äkta vän står aldrig ivägen för dig, OM du inte är på väg nedför!!!!

Blev ett låååångt inlägg, måste lära mig att korta ner dem,ler..

TACK, TACK alla som funnits för MIG och för C.

Vi har det bättre nu än någonsin tidigare, och vissa av er har en stor del i det!

Mia, du är alltid välkommen i detta hus, det du gör för oss och Jennifer är ovärderligt!

Anna, dig känner inte jag, har bara sett dig som snabbast, men du är alltid välkommen oxå, den som ställer upp för min älskling, kommer alltid ha en plats i mitt hjärta!! Vi får bjuda på middag nån kväll!!

Älskar mina raringar C och J.

 

Mia B

14 oktober 2009 11:10

Jag ser det som en självklarhet att, vi som vänner, finns där för varandra och kan prata och stötta varandra. Jag är jätteglad att jag kan stötta och kan vara en person som ni båda kan prata med, och blir rörd när jag läser att det jag gör är ovärderligt...även om jag tycker att det kanske är ett för stort ord jämfört med det jag har gjort för er.

Jag måste säga att jag är så jäkla glad att ha ER som vänner i mitt liv. Jag kan inte finna bättre och finare människor än er...

Kramar i massor....

http://filmfreaket-nr1.blogspot.com

 

Peter

14 oktober 2009 13:05

Varsågod Mia, vi menar verkligen det!!!
Och tack för dina fina ord, du tog oxå "oskulden" på min kommentarsida,ler... Kul att se att nån skriver, även om typ ingen vet om min blogg än..

Kram

 

Jessisa

14 oktober 2009 16:16

Kul att du är här och delar med dig av din värld.

Inget ont som inte har något gått med sig - om kärleken är tillräckligt stark så kommer allt att gå bra. Men jag tror att man ska vara beredd på att det blir en bergochdal bana med känslor!!

KRAMAR
Jessisa

http://jessisa.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En sak jag har lärt mig under alla år, inom förhållanden, såväl kompis som kärleks, eller på arbetet, umgängeskretsar i övrigt, är att folk reagerar och aggerar väldigt olika i olika situationer.   Vissa som blir beskyllda/anklagade för saker och...

Vid tio tiden på långfredagen hämtade syster och svåger upp oss här hemma. Då hade C redan varit och lämnat J hos mormor och morfar, och det gick jättebra!! Hon skulle vara där i hela 4 dagar, vilket jag var lite nervös och orolig inför, måste jag ...

Jaha ja, mitt under Earth Hour, när alla ska släcka, stänga av, spara energi m.m, så börjar JAG alltså blogga!!!! Ja, jag är väl en skitstövel då, men måste ju passa på när jag hinner och har lust!!!   Igår hämtade jag sessan på dagis och så åk...

Ja, det här med bloggandet, känns mer som ett nerlagt kapitel i livet. Jag HINNER fan inte skriva, och tycker inte jag har något att skriva om heller...   Men är hemma idag, för jag kräktes igår, hade feber, huvudvärk, ont i ryggen m.m, men inget...

Så sitter man då här vid bloggen igen efter en ganska lååång tid.... Känns som man nästan glömt bort hur man "gör" nu när man aldrig hinner med det. När man gick hemma och Jennifer var på dagis så funkade det bra, nästan som terapi, eller iaf en vä...